Synonymer
Åkerfräken,
rävrumpa, puggrocka, gökbet
Botaniska
namn
Equisetum
arvense L.
Engelska
namn
Horsetail,
common horsetail, field horsetail, corn horsetail, shavegrass,
bottlebush, pewterwort, snake pipes, small scouring rush
Andra namn
Romanska språk
Prêle, prêle des champs, petite prêle
à polir (franska), quiseto dei boschi, rasperella,
soua di cavallo, brusca (italienska), equiseto (spanska)
Nordiska språk
Ager-padderokke, padderok (danska), åkersnelde,
akersnelde, åkersnelle, kjerringrokk, raeverompe
(norska), klóelfting (isländska), peltokorte
(finska)
Asiatiska språk
Esugina (japanska)
Andra språk
Schachtelhalmkraut, Acker-Schachtelhalm, Zinnkraut, Kannenkraut,
Tannenkraut, Pferdeschwanzkraut, Katzenwendel, Schaftheu,
Duwock (tyska)
Artvarianter
• Vanlig åkerfråken,
rävrumpa (Equisetum
arvense L. ssp. arvense)
• Krypfräken (Equisetum
arvense L. ssp. boreale = Equisetum
arvense L. var. alpestre): Skiljer sig från
vanlig åkerfräken endast genom att vara nedliggande
och ha färre grenar på de gröna sommarskotten.
Förekommer i fjällen.
Besläktade
Släktet
Equisetum omfattar ca 15 arter varav åtminstone
nio växer vilt i Sverige. Alla är fleråriga
med ihåliga och ledade stjälkar och växer
på mer eller mindre fuktiga marker på ängar
och i skog. Några som kan förväxlas med
åkerfräken:
•
Kärrfräken, ronegräs (Equisetum palustre),
eng. marsh horsetail: Gröna sommarskott med mörka
fläckar på stjälken och färre och
glesare femkantiga grenar än åkerfräken.
Giftig för betesdjur.
• Sjöfräken (Equisetum
fluciatile): Gröna sommarskott med färre och
glesare femkantiga grenar än åkerfräken.
• Skavfräken, skurfräken, skavgräs,
skavrör, skurgräs, skäfte (Equisetum hiemale
= Equisetum hyemale), eng. Dutch rush, pewterworth: Europa,
Asien, Nordamerika. Gröna sommarskott helt utan grenar,
bara en 25-40 cm lång stjälk. Kan alltså
knappast förväxlas med åkerfräken
men är värd att nämna eftersom det är
denna som använts så mycket till polering av
metall och finputs av trä.
• Skogsfräken,
grangräs, hästgröning (Equisetum sylvaticum),
eng. Wood horsetail: Bleka vårskott som åkerfräken
som dock inte vissnar ner utan står gröna på
sommaren. Gröna sommarskottet med några få
rödbruna fläckar på stjälken och
tre- eller fyrkantiga grenar. “Bland alla växter
det bästa hästfodret i Jämtland”,
enligt Linnés svenska flora 1755.
• Ängsfräken (Equisetum pratense): Bleka
vårskott som åkerfräken som dock inte
vissnar ner utan står gröna på sommaren.
Gröna sommarskott utan svarta fläckar på
stjälken och med trekantiga grenar.
Beskrivning
• Ört: Flerårig. Upp till 50 cm hög.
• Rot: Svart, hårig, lång och rikt
förgrenad rotstock som kan ligga i lager på
lager under plantan. Från rotstocken kommer två
slags stjälkar, båda ihåliga och med
tydliga leder:
• Fertila vårskott (mars-juni) – t. h. på bilden:
Upp till 15 cm höga, grenlösa
ljusbruna (helt klorofyllfria) stjälkar; I fjällen är de ofta gröna och grenade. I toppen en liten kon
där det sporbildande organet mognar i april-juni.
Framåt sommaren vissnar skotten.
• Sterila sommarskott (juni-september): Istället kommer upp
till 50 cm höga, ljusgröna, räfflade, svartfläckiga
stjälkar med fyrkantiga, snett uppåtriktade grenar, upp till 50 cm höga – den buskiga delen av åkerfräken (t.v. på bilden).
| Odling och bruk |
![]() |
| Åkerfräken (Equisetum arvense) ur: Bilder ur Nordens flora (1917-1926) |
Skörd
• Sommarskott (juni-juli): De gröna sommarskotten tas till vara.
Växtförhållanden
Odlad åkerfräken måste hållas
i (fuktig) kruka för att inte bli ett svårt
ogräs. Rotförgreningarna är så
gott som omöjliga att gräva upp eller hacka
ihjäl. Enda sättet förutom förgiftning
är kvävning, d.v.s. att täcka jorden
över plantans hela rotsystem med tjock svart plast
i ett par år.
• Förökas genom delning.
Utbredning
Finns på
stora delar av norra halvklotet och också i Afrika.
• Sverige: Allmän i hela Norden på lerig
och sandig mark nära grundvatten – skogsbryn, fuktiga
ängar, potatisåkrar, vägkanter, grustag,
stränder. “Växer överallt på
ängar och fält, ofta också i åkrar
till skada”, enligt Linnés svenska flora
1755.
Växtdroger och beredningar
•
Ört, sommarskott (Herba equiseti, Equiseti herba):
I lokala farmakopéer innan Sverige fick
en nationell 1775.
• Åkerfräkeninfusion (vattenutdrag)
• Åkerfräkendekokt (vattenutdrag)
Historia
Namnet
• Equisetum
av latin equus = häst, och saeta =
borst, hår. Romaren Plinius runt år 70 är
den förste som använder namnet. Han har antagligen
fått det från Varro, en romare som
skrev om lantbruk århundradet innan. Greken Dioskorides
på Plinius tid kallade fräken hippouris = hästsvans.
Urväxten
Mycket gammal
ört – för länge, länge sedan hade
den trädstorlek. För inte riktigt så länge
sedan använde romarna den både som livsmedel
och läkemedel; enligt Plinius räckte det att
hålla den i handen för att stoppa blödning.
Under medeltiden var den allmänt använd som
medicinalväxt i Europa. Linné beskriver användningen
i svenska floran 1755: “Står orörd av
nötkreaturen, om dessa ej äter den av okunnighet
eller tvingade av hunger som Utrecht-kor från Friesland,
vilka verkligen förtär dem.” Återupptäckt
som läkeväxt på 1800-talet och återigen
i slutet av 1900-talet (kiselrik).
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Saturnus och därmed
Stenbocken (elementet jord, ledande kvalitet) respektive
Vattumannen (elementet luft, fast kvalitet) (Culpeper).
Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren (1946), Hewe (1984), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Mossberg
och Stenberg (1992), Nielsen (1991), Podlech
(1989), Stary och Jirásek (1975),
Stodola och Volák (2000).
• Nätpublikationer:
Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella
floran (2006 11 09).
