We don't sell, we tell

Bensoetinktur

Klassiskt ansiktsvatten med kådig vaniljlukt.

Synonymer
Bensoetinktur, bensoedroppar, benzoedroppar, benzoetinktur

Farmakopénamn
Tinctura benzoes

CAS-nummer

• 9000-72-0, 84012-39-5
• 84929-79-3
• 9000-05-9

INCI-namn

• Styrax tonkinensis resin extract [“an extract obtained from the balsamic resin of the Tonkin benzoin, Styrax tonkinensis”]
• Styrax benzoin resin extract [“an extract of the balsamic resin of the benzoin, Styrax benzoin”]
• Styrax benzoin gum extract [“an extract of the balsamic resin obtained from the benzoin, Styrax benzoin”]

Engelska namn
Tincture of benzoin, benzoe tincture, friar’s balsam, Tonkin bezoin, gum benzoin

Andra namn

“I Köpenhamn har Tinctura benzoes fått det makalösa folknamnet Benzons tinktur” (Lindgren 1918)

Förväxlingsrisk
Extrakt – alla utdrag med lösningsmedel

Tradition
Linné hade med tinkturen i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Farmakopéerna
Bensoetinkturen blev officinell i svenska farmakopén från första början (1775) – recept nedan. I 1946 års upplaga fanns den inte längre med, men levde kvar ett tag i medicinalstyrelsens samling av benämningar och fanns kvar längre i de övriga nordiska ländernas farmakopéer. Vid det laget användes tinkturen endast utvärtes som konserveringsmedel och som luktkorrigens i kosmetiska preparat. 

Framställning

Bensoeharts får dra i 50-95 % alkohol. Dekanteras och silas noga, bäst i nylonstrumpa och sedan tunt sidentyg; Melittafilter slammar lätt igen. Resterna och avlagringarna är mycket klibbiga – använd ett kärl som kan slängas!

Beskrivning
Brungul eller gulbrun vätska som ska vara klar och ogrumlad. Hartsämnen gör den lite klibbig. Salvig smak.

Mått och vikt
95 % alkohol:100 ml väger 82 gram, 100 gram = 123 ml
90 % alkohol:100 ml väger 86 gram, 100 gram = 120 ml
70 % alkohol: 100 ml väger 89 gram, 100 gram = 112 ml
63 % alkohol: 100 ml väger 91 gram, 100 gram = 111 ml
60 % alkohol: 100 ml väger 91 gram, 100 gram = 111 ml
För detaljer, se alkoholmått.

Löslighet
pH och inkompatibiliteter
• 95 % alkohol krävs för att lösa harts- och doftämnena ordentligt. Vodka (40 %) är tveksamt; låt då dra flera veckor; och blandningen måste sedan skakas om före användning. Fett och olja löses bara delvis i tinkturen.
• Tinkturen kan blandas med glycerin (grumlas). Häller man vatten över de sista resterna i silen kommer vattenolösliga hartsämnen att fällas ut – man har gjort en enkel jungfrumjölk.

Innehåll
Alkoholen löser hartsämne (coniferylbensoat), eterisk olja med bensoesyra och kanelsyra och estrar av dessa, resinolsyra, vanillin.

Varianter
• Sammansatt bensoetinktur, sammansatt banesoedroppar, kommendörsbalsam, Jerusalembalsam, tolutonbalsam, sårbalsam
(Balsamum commendatoris, Balsamum Hierosolymitanum, Balsamum é benzoe, Tinctura benzoes aloetica, Tinctura benzoes composita)
Detta var fordomdags ett stort och berömt medel som hjälpte mot allt. Det uppfanns på 1500-talet av en kommendör i en andlig orden och tillverkades sedan på ett apotek i Jerusalem, därav namnen. Hela Europa använde balsamen, utvärtes på sår och köldskador, invärtes sist vid lungsjukdomar.
Ursprungligen var balsamen en tinktur i och vinsprit av aloe (inte geléet), bensoeharts, myrraharts, olibanumharts, storaxbalsam och tolubalsam, angelikarot och rölleka – kraftigt sammandragande alltså. I svenska farmakopéns första upplaga (1775) hade receptet förenklats till att innehålla endast aloe, bensoeharts och perubalsam som lakades ut i sprit och som sådant levde det kvar i farmakopén i nära hundra år. Ofta förväxlat med tolutinktur.

Hållbarhet
Hållbart – spriten konserverar och hartsen är i sig ett konserveringsmedel. Några droppar av tinkturen (ta 3 %) hindrar vegetabiliska oljor från att härskna och geléer från att mögla. Förvara väl tillslutet så att alkoholen inte avdunstar.

Parfym

Doftbeskrivning
Vaniljdoft med ett kådigt inslag som saknas i den eteriska oljan benzoin.
“Som en blandning av honung och vanilj”, har någon föreslagit.
Flyktighet
Basnot
.
Doftblandning
Fixatör på andra doftämnen. För passande doftblandningar, se den eteriska oljan benzoin. Tinkturen går liksom hartsen bra ihop med kådiga dofter; t ex myrratinktur och tonkatinktur
.
Användning
Luktförbättrande medel i all slags kosmetika och hudvårdsmedel. Kan som andra hartstinkturer vara en utmärkt fixerande grundsprit i alkoholbaserad parfym, men inte hela delen, eftersom de lösta hartsämnena gör tinkturen lite klibbig. Hälften bensoetinktur och hälften annan sprit blir bättre. Varianten bensoesprit (med eterisk olja istället för harts) kan också användas och fungerar som ett “prefixerat” lösningsmedel för doftämnena.

Hudvård

Hudläkemedel
Hartsämnena lägger sig som en tunn skyddande yta på huden. Tillsätts när blandningen svalnat.
Salva, ullfettskräm: 1 %
Rengöringsmedel
Gammalt ansiktsvatten, given utgångspunkt för
Jungfrumjölk: några % i t. ex. rosenvatten

Hudtyp
Riktigt klassiskt gammalt hudvårdsmedel för fet hy och slapp hy med utvidgade porer – sammandragande och uttorkande, men hartsämnena ger också skydd till torr hy.

Fast tvål

Kan användas som konserverande tillsats i tvål; det fungerar också som tvålparfym och fixerar övriga doftämnen. Som allt alkoholhaltigt får det också tvålmassan att snabbstelna. 

Hudreaktion
Allergi mot hartsen förekommer. För de många hartsextrakt som används som doftämne har branschorganisationen IFRA rekommenderat maxhalten 0,6 % men inte för dessa två som används som hudvårdande ämnen.

Invärtes bruk
Hostbefrämjande och slemlösande. Nedanstående recept är endast för utvärtes bruk.

Recept

Recept I
• Dubbelt renad vinsprit (ca 50 %) – 6 viktdelar
Benzoe – 1 viktdel
Får dra i tre dagar. Silas genom papper.
(Källa: Svenska farmakopén 1775)

Recept II

Koncentrerad sprit (88 %) – 6 viktdelar.
Benzoe i tårar, stött – 1 viktdel
Härav göres tinktur. (Får dra i täckt glaskärl i tre dagar vid 60°C, avhälles avkallnad, resterna utpressas, samt filtreras genom pappersfilter.) 100 ml väger 88-89 gram, med sämre benzoe mindre.
.(Källa: Berlin 1851)

Recept III

Koncentrerad sprit (90 %)  – 5 viktdelar
Bensoeharts – 1 viktdel
Härav beredes tinktur.
(Källa: Svenska farmakopén 1901, Lungdahl 1953 efter Norska farmakopén 1939, Danska farmakopén 1948 och Svenska medicinalstyrelsen samling av benämningar 1950)

Recept IV
Alkohol (80 %) – 1 liter
• Fint pulveriserad benzoe – 200 gram
Låt draga tio dagar, skaka om det flera gånger dagligen. Filtrera och häll på väl korkade buteljer. Används till parfymer
(Källa: de Réville 1910)

Recept V

Alkohol – 1 liter
Bensoeharts – 325 gram
Hartsen sönderdelas och övergjuts med det mesta av alkoholen. Får stå 8 dagar. Dekanteras försiktigt från bottensatsen, filtreras. Filtret eftersköljes med resten av alkoholen för att hindra något av luktämnena att stanna kvar.
(Källa: Gaugin 1947)

Recept VI

Sprit – 80 gram
Bensoeharts – 20 gram
(Källa: Ljungdahl 1953 efter Finska farmakopén 1937)

Recept VII

Alkohol (70-96 %)  – 5-10 delar
Bensoeharts, hackad – 1 del
Hartsen får dra ut i spriten ett par veckor. Silas. Häll vatten över de sista resterna i silen så bildas jungfrumjölk.
(Källa: Okänd)

Recept VIII
Koncentrerad sprit (90 %)  – 10 delar
Bensoeharts, pulveriserad – 1 del

(Källa: Okänd)

Recept IX

Alkohol  – 1 liter
Benzoin – 2 ml

Låt stå en månad. Används som lösningsmedel med inbyggd fixatör i alkoholhaltiga parfymer.
(Källa: Aftel 2003)

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Berlin (1851), Gentz och Lindgren (1946), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén XI (1946), Winter (1994).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19).