Timjan corido

Synonymer
Coridotimjan, timjan corido, röd timjan corido, spansk oregano 

Botaniska namn
Thymus capitatus = Satureja capitata = Thymbra capitata = Thymus crelieus = Coridothymus capitatus 

Engelska namn
Corido thyme, conehead thyme, Cretan thyme, thyme of the ancients, headed savory, Spanish oreganum, Spanish thyme, oreganum, Israeli oreganum

Andra namn
Andra språk Thymos (grekiska)

Besläktade

Släktet Thymus omfattar 300-350 arter, beroende på vem man frågar.
• Spansk mejram (Thymus mastichina)
• Backtimjan (Thymus serpyllum)
• Trädgårdstimjan (Thymus vulgaris) – se där för flera arter av Thymus.

Ej besläktade
• Oregano, kungsmynta (Origanum vulgare) – se där för flera arter av Oregano.

Beskrivning
• Ört: Flerårig. Upp till 30 cm hög. Vedartad stam, krypande växtsätt.
• Blad: Mörkgröna blad.
• Blomma: Små rosa eller vita blommor i flock.

Odling och bruk
Växtförhållanden
Plantan växer sig tätare om blommorna tas bort vartefter de kommer.
• Förökas med sticklingar eller avläggare när plantan börjar blir spretig.
Utbredning
• Europa: Medelhavsområdet, vild i t. ex. Spanien.

Växtdroger och beredningar
• Timjan coridoessens (eterisk olja)

Historia
Namnet
• Thymus efter grekiska thymon, thymos och latin thymum, båda med betydelsen timjan, kyndel. Namnet kan ha sitt ursprung i de grekiska orden thymos = livskraft, ande, rök, thyein = dofta, röka, offra som rökelse, och thyo = rökelsedoft, särskilt vid slaktoffer. Det har också gissats på släktskap med gammalegyptiska tham = växt använd vid mumifiering. Härav timjan och former som tymean, timean i fornsvenskan före 1500-talet.
• Capitatus = med huvud, efter latin caput = huvud.
Ursprung
Medelhavsområdet, kanske också Mellanöstern.
Egypten
Det äldsta omnämnandet av timjan är från en sumerisk kilskriftstavla från 3000 f. Kr. där den nämns som ett läkemedel. Exakt vilken som avses – timjan corido, trädgårdstimjan, backtimjan eller någon annan – är svårt att bestämma. Lika osäker är man på den timjan som odlades i Egypten och som sades förjaga onda andar. Den hörde antagligen, med spiskummin och anis, till de första inhemska örter som prövades i balsamering och ingår i flera recept i Eberspapyrusen (runt 1550 f. Kr.).
Grekland
Theofrastos (300-talet f. Kr.) beskriver ett par sorters timjan (erpyllos) och påpekar att ännu fler finns, men ingen av dem är våra dagars. Timjan, vilken det nu var, hörde till kärleksgudinnan Afrodite och användes som rökelseoffer och vinkrydda och som en symbol för mod. En berömd honung som sades skänka mod kom från den timjanbevuxna bergskedjan Hymettos utanför Aten. Rom
Romarna använde timjan ungefär som grekerna; gned in sina döda med den och helgade den åt Afrodites motsvarighet Venus. Även här finns tveksamheter om arterna. Den thymos som Dioskorides beskriver runt åt 65 var troligen timjan corido, Plinius’ thymum vid samma tid antagligen var trädgårdsimjan.


Element och kvaliteter
Troligen lika vanlig timjan.