Moderväxt
Kelp
= brunalger (arter av Laminaria, Macrocystis)

Synonymer
1.1) Alginsyra
2) Salter av alginsyra
2.1) Natriumalginat
2.2) Kaliumalginat
2.3) Ammoniumalginat
2.4) Kalciumalginat
3) Estrar av alginsyra
3.1) Propenylglykolalginat,

alginsyrans
propylenglykolestrar, 1,2-Propylenglykol-alginat

Farmakopénamn
1.1) Acidum alginicum
2.1) Natrii alginas

E-nummer
1.1) E 400 Alginsyra

2.1) E 401 Natriumalginat
2.2) E 402 Kaliumalginat
2.3) E 403 Ammoniumalginat
2.4) E 404 Kalciumalginat

3.1) E 405 1,2-Propylenglykol-alginat

CAS-nummer
1.1) 9005-32-7
2.1) 9005-38-3, 57606-04-9
2.2) 9005-36-1
2.3) 9005-34-9
2.4) 9005-35-0
3.1) 9005-37-2

INCI-namn
1.1) Alginic acid
2.1) Algin

2.2) Potassium alginate
2.3) Ammonium alginate
2.4) Calcium alginate
3.1) Propylene glycol alginate

Engelska
namn

1.1) Allginic
acid
2) Salts of alginic acid
2.1) Sodium alginate, alginic acid, sodium salt, algin, Manucol
2.2) Potassium alginate, alginic acid, potassium salt
2.3) Ammonium alginate, alginic acid, ammonium salt
2.4) Calcium alginate, calcium salt
3) Esters of alginic acid
3.1) Alginic acid, ester with
1,2-propanediol, propane-1,2-diol alginate, propane-1,2-diol
alginate

Andra
namn

Romanska
språk

1.1) Acide alginique (franska)

Nordiska språk

1.1) Alginsyre (danska)

2.1) Natriumalginat (danska)
2.2) Kaliumalginat (danska)
2.3) Ammoniumalginat (danska)
2.4) Calciumalginat (danska)
Andra språk
1.1)
Alginsäure (tyska)

Tradition
Brunalger har använts
länge som bl. a. livsmedel, läkemedel och jordförbättringsmedel.
Extraherade alginater ur dem har använts några
årtionden i livsmedel och kosmetika. På 1990-talet
var världsproduktionen av geléämnen från
alger 60.000 ton om året, varav drygt 40 % var alginater
från brunalger, resten karragen
och agar-agar från
rödalger.
Farmakopéerna
1.1) Alginsyra är upptaget i den europeiska farmakopén.
2.1) Natriumalginat likaså.

Framställning
Strikt talat är endast
alginsyrans salter alginater men termen används också om
hela gruppen: alginsyra, dess salter och dess estrar. De finns i alla brunalger; i en del arter
utgör de 30-45 % av torrvikten.
1.1) Alginsyra:
Framställs ur algin som är ett kolhydrat i brunalger. Algerna tvättas och
extraheras med soda eller andra
alkaliska lösningsmedel. Man får en slemmig
vätska varur alginsyran kan fällas ut med hjälp
av syror.
2) Alginsyrans salter:
Fälls ut ur alginsyra med alkalier.
3.1) Propylenglykolalginat:
Alginsyra förestrad med propylenglykol.

Ursprung
De största producenterna är Kina (25
%), Skottland (20 %), Norge (15 %) och Japan (5 %). Resterande
35 % extraheras i bl. a. USA, Kanada och Frankrike.

Beskrivning
1.1) Alginsyra:
Ett vitt till ljust gulbrunt pulver, luktlöst eller
nästan luktlöst.
2.1) Natriumalginat:
Ett vitt, gråvitt till ljust gulbrunt pulver, så
gott som luktlöst.
3.1) Propylenglykolalginat:
Ett vitt till gulaktigt pulver, så gott som luktlöst
.

Löslighet

1.1) Alginsyra: Olösligt
i vatten men sväller
och bildar gelé. Mycket svårlösligt
i alkohol (flera tusen delar
alkohol krävs).
2.1) Natriumalginat:
Löses
långsamt men helt i vatten och ger ett klart luktlöst
gelé. Löses också i utspädd sprit
(max 30 % alkoholhalt).
2.2) Kaliumalginat: Vattenlösligt.
2.3) Ammoniumalginat: Vattenlösligt.
2.4) Kalciumalginat: Praktiskt taget olösligt i
vatten men lösligt i saltvatten.
3.1) Propylenglykolalginat: Lättlösligt i
vatten.


pH och inkompatibiliteter

1.1) Alginsyra: En 3 % uppslamning i vatten får
starkt till måttligt sur reaktion (pH 1,5-3,5).
Gelé tål viss tillsats av surt.
2) Alginsyrans salter ger i vattenlösning
svagt sur till svagt alkalisk reaktion (pH 4-10). Försvagar
gelé av agar-agar.
2.1) Natriumalginat:
Vid måttligt
surt (pH under 3) fälls alginsyra ut. Kan fungera
dåligt ihop med alkohol (alkoholhalt över
5 %) liksom med salt (över
4 %).
3.1) Propylenglykolalginat: T
ål
surt bättre än andra alginater; ner till pH
2,6 utan att geléet förstörs.

Innehåll
Alginater blandas med varandra
för att passa olika behov, t. ex. olika löslighet
och geléringsförmåga vid olika temperaturer
och geléets fasthet. Andra ämnen som alkohol
och borax tillsätts också
för att standardisera egenskaperna. Eftersom alginater
drar till sig tungmetaller ska man se till att få
kontrollerad vara.
1.1) Alginsyra: Huvudsakligen guluron- och mannuronsyra.

2) Alginsyrans salter: Kan fås så gott som
100 % rena.

3.1) Propylenglykolalginat: Propylenglykol (ca 64 %), alginat (ca 36 %).

Varianter
2) Salter av alginsyra:
Det finns många varianter av alginater. Ett 15-tal förekommer i kosmetika, de flesta salter av alginsyra som används som konsistensmedel.

Ersättning
• Mindre behandlade extrakt som karragenan och agar-agarpulver.
• Obehandlad alg som agar-agar, karragen och kelp.

Hållbarhet
Alginater har närmast
obegränsad hållbarhet om de förvaras skyddat
för fukt. Färdigt gelé
måste konserveras.
2.1) Natriumalginat:
I Japan har man funnit att spray med 0,2 % natriumalginat
är effektivt mot vissa svampsorter som angriper lagrat
ris.

Inköp We don’t sell, we tell!
Inget man hittar i butik.

Hudvård
Hudläkemedel
2.4) Kalciumalginat:
Har kommit till användning i sjukvård som inneslutande
omslag på brännsår och svåra hudskador.
Ny frisk vävnad växer lätt kring fibrerna.
Lagret är också lättare att ta bort (med
saltlösning) än andra täckande medel.
Förtjockningsmedel

Förtjocknings- och stabiliseringsmedel i vattenhaltiga
preparat.
I ansiktsmasker
som ska dras av – alginaterna bildar en tunn film.

Gelé, lotion, mager kräm: ca 1 % ger gräddliknande konsistens

Hårvård
Konsistensmedel i schampo,
balsam och hårgeléer.

Kan förtjocka sockertensider
utan problem.

Tandvård
2.1) Natriumalginat:
Används mycket som gelémedel i tandkräm.

Mat
och dryck

Alginater får tillsättas utan mängdbegränsningar i alla livsmedel som får innehålla tillsatser. De används som förtjocknings- och stabiliseringsmedel i t. ex. glass, frysta desserter, marmelad och ketchup.
1.1) Alginsyra (E 400 Alginsyra): Används t. ex. i glass (upp till 1 %).
2.1) Natriumalginat (E 401 Natriumalginat): Den mest använda alginaten, särskilt i glass (1 %).
2.2) Kaliumalginat (E 402 Kaliumalginat)
2.3) Ammoniumalginat (E 403 Ammoniumalginat)
2.4) Kalciumalginat (E 404 Kalciumalginat): Mycket använd, särskilt i glass (1 %).
3.1) Propylenglykolalginat (E 405 Propylenglykolalginat): Särskilt i surt (läsk, salladsdressing), sött (glass, godis) och sådant som margarin och majonnäs och
för att stabilisera ölskum.


Invärtes
bruk

Används
i magmediciner och bantningsmedel – de förtjockar maginnehållet.

I Kina har de använts i cancerbehandling.
2.1) Natriumalginat:
Kelps rykte för att dra radioaktiva ämnen ur
kroppen har fått belägg i försök
med natriumalginat, som hämmar upptag i kroppen av
tungmetaller (bly, strontium-90). Tungmetallerna byts
ut mot alginaternas natrium som sedan försvinner
ut genom tarmen (alginaterna bryts inte ner utan passerar
osmälta).Tros vara användbart vid kvicksilversanering.

2.4) Kalciumalginat:
Används (liksom i viss mån natriumalginat)
invärtes som blodstillande medel – blodet förtjockas
genom gelbildning.

Giftighet
Ogiftiga. Stora doser är laxerande. Eftersom de mängder man får i sig med mat är
så små anser FAO/WHO inte att de innebär
några hälsorisker och har inte givit någon rekommendation om acceptabelt dagligt intag (ADI).


3.1) Propylenglykolalginat:
Acceptabelt dagligt intag (ADI) beräknas till runt
70 mg per kilo kroppsvikt, alltså runt 4.900 mg (4,9 gram) för en person på 70 kilo.

Miljö
Alginater antas vara lätt
nedbrytbara.
1.1) Alginsyra: KRAV-godkänt emulgerings / stabiliserings / förtjockningsmedel.
2.1) Natriumalginat: KRAV-godkänt emulgerings / stabiliserings / förtjockningsmedel.
2.2) Kaliumalginat: KRAV-godkänt emulgerings / stabiliserings / förtjockningsmedel.

Litteratur:
Se t ex Jönsson och Simmons (1935), Ljungdahl (1953),
Meyer (1952), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996),
Svanberg (1948). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986),
Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), Nilsson (2208), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
Nätpublikationer:
National University
of Ireland: Seaweed Site (2005 10 23). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 15). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).