Styvmorsviolinfusion

Används på sår, eksem och utslag.

Moderväxt
Styvmorsviol (Viola tricolor)

CAS-nummer
84012-42-0

INCI-namn
Viola tricolor extract [“an extract of the herb and flowers”]

Engelska namn
Wild pansy infusion

Förväxlingsrisk
• “Extrakt” kan betyda många slags utdrag

Tradition
I Sverige har utdrag på styvmorsviol använts åtminstone sedan 1300-talet, utvärtes särskilt för att behandla skorv och andra hudåkommor hos barn. Örten kom i mer allmänt bruk i Europa på 1600-talet och var från 1700-talet vanlig i germanska länder för tvättning vid hudsjukdomar.

Framställning

Kokhett vatten hälls över hela örten, inklusive rotdelarna. Beräkna att torkad växt väger en tredjedel av färsk. Får dra men inte koka. Filtreras.

Mått och vikt
Beräkna som vatten – 100 ml väger ca 100 gram.

Löslighet
• Olöslig i vegetabiliska och eteriska oljor; blandningen delar sig i två skikt och måste skakas om före användning.
• Kan blandas obehindrat med vatten, glycerin och alkohol.

Innehåll

Vatten
Vattnet och värmen drar ut vattenlösliga ämnen som slemämnen (10 % i växten), garvämnen (2,4-4,5 % i växten), saponiner, salicylsyra, askorbinsyra, flavonglukosider (0,4 % eller mer i växten, bland annat rutin, violanthin, scoparinsaponarin, vitexin, saponaretin, orientin, iso-orientin) och och vattenlösliga färgämnen. Det mest verkande ämnet är saponinerna (särskilt rikligt i rotdelarna). Fettlösliga ämnen som metylsalicylat (i blomman), karotenoider, kumariner, alfa-tokoferol eller etirisk olja löses inte.
Konserveringsmedel
är nödvändigt om infusionen ska sparas längre än några dagar – en vecka. Förslag:
Alkohol: Av vodka (40 %) krävs rätt stor mängd för att alkoholen ska fungera konserverande (en tredjedel av volymen). Gör i så fall ett kallt vodkautdrag samtidigt som det varma vattenutdraget, så blir det en kombinerad infusiontinktur med både vattenlösliga och alkohollösliga ämnen.
• Konserveringsmedel för livsmedel går bra, som natriumbensoat (runt 1 %), bensoesyra (0,2 %), torrt Atamon = mest natriumbensoat med bensoesyra (0,5 %), flytande Atamon = natriumbensoat och mjölksyra (1 %).
• Surt – citronsaft, vassla, vinäger, citronsyra, mjölksyra – konserverar inte på allvar men fördröjer försämring och bibehåller den röda färgen.
• Heltäckande parabenblandning (1 % = 20 droppar per dl).
Bensoetinktur (3 %): Här är det inte den lilla mängden alkohol som konserverar utan bensoehartsen. Tillsätts som när man gör jungfrumjölk.

Hållbarhet
Infusionen håller sig ca en vecka i kylskåp. Ska den sparas längre eller användas i t ex kräm måste den konserveras.

Hudvård

Hudläkemedel
Framför allt har infusionen använts till omslag på eksem; även på utslag, akne, svårläkta sår, impetigo och klåda, särskilt hos barn. En linneduk doppas i avsvalnad infusion och läggs 1-2 gånger dagligen på inflammerad hud, eksem och akne. Arvid Månsson från 1600-talet: Varder deras lag, låten uti sår, då förtar hon allt ont kött och driver bort all förruttnelse av såret.

Hudtyp
Oren hy, akne.

Hårvård
Ofta ett effektivt sköljmedel på barns mjölkskorv och vid känslig hårbotten och eksem.

Invärtes bruk
Infusion har druckits som te (hostdämpande, febersänkande, svettdrivande, urindrivande, avförande); idag som naturmedel för leder och muskler.

Giftighet
Inte vid normalt bruk. För mycket kan ge äckelkänslor men sällan kräkning.

Recept

Recept I
Vatten – 5 dl
• Hackad ört av styvmorsviol – 30 ml (2 msk)
Häll det kokande vattnet över växtdelarna. Låt dra 15 minuter. Sila
(Källa: Thomson 1980)

Recept II
Vatten – 1 kopp (2 dl)
• Finhackad, torkad ört av styvmorsviol – 10 ml (2 tsk)
Det kokande vattnet hälls över örten. Får dra 20 min. Sila.
(Källa: Nielsen 1991, Juneby 1999)

Recept III
Vatten – 1 kopp (2 dl)
• Finhackad ört av styvmorsviol – 10 ml (2 tsk)
Det kokande vattnet hälls över örten. Får dra 10-15 min. Sila.
(Källa: Nielsen 1991, Juneby 1999, Kilian 2007)

Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1977), Juneby (1999), Kilian (2007), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Månsson (1987), Nielsen (1991), Stodola och Volak (2000).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 03).