Träparfymer

Engelska namn
Wooden scents, woody perfumes

Andra namn
Romanska språk Boisés (franska)

Tradition
En liten parfymgrupp och mest herrdofter.
• Parfymhistoria

Beskrivning
Friska dofter med torr och lite sträv botten.
Doftklassificering
Familjen träparfymer förekommer i både det franska och amerikanska klassificeringssystemet.

Innehåll
• Toppnoter: Citrus, lavendel eller mer bittra toner finns alltid med för att ge friskhet.
• Fixatörer: Patchouli. Vetivert och andra gräsarter – alla vetivertparfymer brukar hamna i denna familj, vare sig de är träiga eller inte.
• Trädofter för den rätta strävheten: Cederträ (inte bara för doftens skull, det är också en av de mest sammandragande eteriska oljorna och därför en given ingrediens i rakvatten), sandelträ, rosenträ.
• Eteriska oljor efter dofttyp, t. ex. trä, barr, citrus.

Ersättning
Det mesta som doftar i dagens parfymer är isolerade eller syntetiska kemikalier – 100 % i billiga parfymer, 70 % eller mer i dyra. Inte heller äldre parfymklassiker ser ut som de gjorde när de introducerades; undan för undan görs recepten om genom att de eteriska oljorna ersätts med kemikalier.

Träparfymer
Dessa lite sträva dofter görs så gott som uteslutande som herrparfymer.

Vetiver (Carven 1957)

Toppnot av bergamott, citron, koriander och malört; mellannot av jasmin, kryddnejlika, lavendel, nejlika, ros; basnot av ambra, ekmossa, mysk, patchouli och rökigt grön vetivert. Detta var den första uttalade vetivertdoften som snart skulle följas av många, t. ex. från Guerlain 1959, Givenchy 1959, Lanvin 1964, Le Galion 1969.

Aramis (Aramis 1965)

Kryddigt trä med inslag av chypre. Citrus (bergamott), grönt (salvia, timjan, vetivert) och kryddor (kardemumma, kryddnejlika, kummin, lagerblad) på en bas av ambra, läder, patchouli och sandelträ. Senare nylanserad av Estée Lauder i doft, aftershave, tvål och 17 andra produkter.

Fahrenheit (Dior 1989)

Frisk och blommig trädoft för herrarna. Toppnoten är citrus (bergamott, citron). Till detta blommighet (hagtorn, kaprifol, lavendel, viol), sötma (läder, styrax) och naturligtvis massor av trä (cederträ, sandelträl).

Egoiste (Chanel 1990)

Började som “Bois noir” (Svart trä) i slutet av 80-talet men sålde så bra att Chanel beslöt hårdlansera den under ett ännu bättre namn. Toppnot av citrus och örter (citron, mandarin, koriander, rosmarin, salvia), mellannot av örter och kryddor (dragon, koriander), blommor (geranium, jasmin, lavendel, nejlika, ros) och trä (rosenträ, sandelträ). Massor av vanilj.

Hugo (Boss 1995)

Frisk trädoft med topp av citrus (bergamott,grapefrukt) och friskt grönt (basilika, gran, pepparmynta, pinjebarr, timjan, gröna äpplen). Mellannot av geranium, kryddnejlika, lavendel, liljekonvalj. Bas av ekmossa, patchouli, vetivert, trä (ceder, sandel), animalier (ambra, mysk) och vaniljdofter (benzoin, labdanum).

• Litteratur: Se t. ex. Aftel (2003), Barillé och Laroze (1995), Boman (1986), Day (1979), Fischerström (1968), Girard-Lagore (2001), Irvine (1995), Kennett (1975), Müller och Lamparsky (1991), Schnitzer (1985), Thompson (1928).