Aloegelé

Moderväxt
Läkealoe (Aloe vera = Aloe barbadensis)

Synonymer
1) Aloesaft, aloejuice
2) Torkad aloesaft, torkad aloejuice, frystorkad aloesaft, aloesaftpulver, aloepulver, aloebladspulver

CAS-nummer
1) 85507-69-3, 94349-62-9

INCI-namn
1) Aloe barbadensis leaf juice [ “the juice expressed from the leaves”]
1) Aloe barbadensis leaf water [“an aqueous solution of the steam distillate obtained from the leaves”]
2)
Aloe barbadensis leaf juice powder [“the powder obtained from the dried juice leaves”]
2) Aloe barbadensis leaf extract [“an extract of the leaves”]
2) Aloe barbadensis leaf powder [“the powder obtained from the dried gound leaves”]

Engelska
namn
1) Aloe gel, aloe vera
gel, aloe juice, aloe vera leaf gel
2) Spray dried aloe vera, freeze dried aloe vera

Förväxlingsrisk
• Aloe – se nedan
om detta mycket gamla läkemedel

Tradition
Försäljare av
aloegelé framhåller gärna att aloe varit
“framträdande i alla kulturer den varit i kontakt
med under 5.000 år” och att “det är
den mest använda hälsoväxten i historien”.
Aloeväxten har förvisso använts i tusentals
år, men här finns några frågetecken
som marknadsförarna gärna blundar inför:
Moderväxt?
“Den urgamla heliga aloeväxten” är
inte en utan många. Både Eberspapyrusens aloe
(1550 f. Kr.) och grekernas omtalade Sokotra-aloe var
Aloe perryl = Aloe socotrina från ön Sokotra
utanför Somalia, en sort som huvudsakligen använts
som laxermedel. Av antikens aloesorter antas endast Plinius’ (första århundradet) vara av Aloe
vera.
Användning?
Av aloeväxterna har man framställt framför
allt laxermedel – långt ifrån dagens invärtes
användning av växtens gelé. Eberspapyrusens 15
recept med aloe är alla för utvärtes
bruk men inget av dem är hudmedel. Tio är för
ögonen, två mot näskatarr, två för
huvudet och ett är en muskelsalva (aloe blandat med
kattfett). Också Plinius nämner pulveriserad
aloe använd utvärtes (utrört i honung att
stryka på blåmärken) men det viktiga
för honom är aloe som magmedel. Dock har han
hört talas om att saft ur färsk växt används
framgångsrikt på sår i Indien.
Också senare har pulvret – inte geléet –
använts utvärtes, t. ex. i form av aloedroppar i det berömda smärtlinimentet Rigabalsam och som sammandragande medel – lika effektivt på yttre slemhinnor som på magslemhinnor. Svensk läkebok från början av 1500-talet:
“För böld som växer i arslet.
De rika ska köpa aloe uppå apotekareboden och
stöta det smått och strö det pulvret på
bölden.”
Drogform?
I alla ovanstående fall är drogformen växtsaft
som indunstats till pulver. Inget i Eberspapyrusen pekar på ett gelé. I sanskrittexten
Bowers handskrift (400-talet f. Kr.) beskrivs aloe som
en bitter intorkad saft. Plinius beskriver det indiska pulvret,
men färsk saft som han har hört om som sårmedel i provinsen Asien, och ett underbart sådant, har han aldrig använt
eller sett. Det är väl också
högst otroligt att färsk saft skulle ha kunnat skeppas
från Indien eller Afrika till Europa. Återstår
möjligheten att man exporterat intorkat pulver av
saft ur bladens innanmäte, det som man idag
industritillverkar lågkvalitativ gelé
av.
• Samtliga omnämnanden
av aloe i Papyrus Ebers och Plinius naturhistoria.
Magmedlets namn har i årtusenden varit kort och
gott “aloe”, vilket förstås förvirrar idag när
det finns ytterligare en drogform, geléet. Man
kan t. ex. få läsa om hur 25 av 30 psoriasispatienter förbättrades avsevärt när
de tre gånger om dagen behandlades med … “extrakt av Aloe vera”. Extrakt?

Ren gelé?
Försäljare antyder också gärna att
deras gelé är näst intill geléfilén
utskuren direkt ur bladen. Något sådant är
inte möjligt eftersom geléet mycket snabbt, på timmar, bryts ner till en flytande vätska
(aloesaft). Det är denna saft som geléas
om med gelémedel och sedan säljs som alogelé. Så görs den bästa. Om de sämre kvaliteterna följer mer nedan.
Välluktande aloe?
Även Jesus förekommer i marknadsföringen
av geléet. Dock: När Jesus begravdes enligt
egyptisk sed i linnetyg med “hundra pund myrra och
aloe” var det varken fråga om aloegelé
eller aloepulver utan aloeved, som är hartsen från
örnträdet.
Detta är Gamla testamentets “välluktande
aloe” som användes av egyptier, judar
och deras grannfolk och än idag i stora delar
av Asien. Förväxlingen beror på en helt
tillfällig ljudlikhet mellan hebreiska (ahalim =
doftande aloeved) och biblisk grekiska (aloe = aloeväxten
och dess laxerande saft). Det grekiska
namnet aloe togs in oförändrat i latinet och de flesta
europeiska språk; i svenskan har det använts
sedan 1659 om växten och magpulvret.
Industriell aloegelé
Av industrisamhället uppmärksammades gelén
på 1940-talet då amerikanska försvaret
började använda den på strålskador
i samband med radioaktiva provsprängningar. En första
salva innehållande geléad saft kom ut i den allmänna
handeln i USA på 1950-talet och på 70-talet
började man forska på gelén och saften
i USA och forna Sovjetunionen. Den kommersiella explosionen
inträffade på 1980-talet, då gelén också
dök upp i Sverige. Sedan slutet av 80-talet
är aloegelé registrerat i Sverige som naturmedel (från
1994 kallat naturläkemedel) för utvärtes
och invärtes bruk.
Farmakopéerna
Aloegelé har aldrig varit officinell i Sverige.
Det indunstade pulverextraktet för
invärtes bruk har däremot varit upptaget i alla svenska farmakopéer (1775-1946), i den nordiska farmakopen (1978) och
är det också i dagens europeiska.

Detaljer om extraktet nedan under Varianter.

Framställning

Beskrivning
Alla dessa former deklareras på etiketten som
Aloe barbadensis eller Aloe vera, växtens två godkända vetenskapliga namn.
• Aloesaft och koncentrerad aloesaft: Klar vätska med
gul till brun ton.
• Tillverkad aloegelé: Genomskinligt klart gelé,
ibland med gul-grön ton. Så ser också växtens originalgelé ut men det förtunnas och brunfärgas på några timmar.
• Aloesaftpulver och aloebladpulver: Vita till bruna pulver.

Mått
och vikt
100 ml gelé eller saft väger ca 100 gram.

Löslighet
• Alla de flytande och geléade prodykterna (växtens originalgelé, tillverkad aloegelé, aloesaft, koncentrerad aloesaft) är lösliga i och
blandbara med vatten, glycerin och annat vattenlösligt. De består till stor del av vatten så vattenlösliga pulver och annat kan lösas i dem.
• Vegetabiliska och eteriska
oljor löses ingen av produkterna men som med annat vattenhaltigt kan små
mängder blandas utan problem. I geléerna kan både fettlösliga och olösliga ämnen slammas upp ganska nätt.
pH och inkompatibiliteter


• Tillverkad aloegelé: Måttligt till svagt sur reaktion
(pH 3,2-4,6) med variationer beroende på tillsatser.
Industrins geléämnen är inte
alltid syrabeständiga; tillsats av starkt surt kan
bryta ner gelé till en tunn vätska på några minuter. Se nedan
under Innehåll om konserveringsmedel och gelémedel
som används.

Innehåll
Ursprungligt innehåll
• Vatten är huvudsakliga
innehållet (96 % eller mer) i växtens originalgelé.
• Slemämnen bildade av sockerarter (polysackarider),
särskilt muco-poly-sackarider (MPS). Halten slemämnen
är ett kvalitetsmått; i tillverkad gelé
bör den vara åtminstone 1.200 mg per liter men upp till 5.900 mg förekommer. Det slemämne
som man tror är det mest aktiva ämnet (acemannan,
aloverose) är en sockerart intill förväxling
lik den som finns i guarmjöl
(galactomannan, guaran). Den tros stimulera människans immunförsvar mot bakterier, virus och svamp. Som andra slemämnen fungerar
den också som en skyddande barriär på huden.
• Saponiner (3 %) med
antiseptisk verkan.
• Enzymer: Oxidas, amylas, lipas; särskilt bradykinas är inflammationshämmande.
• Garvämnen.
• Steroler (campesterol, sitosterol) – liknar kortison
och är som detta inflammationshämmande.
• Salicylsyra
• Aminosyror, 18 olika. Av de 8 essentiella (livsnödvändiga
som måste tillföras) saknas endast fenylalanin.
• Mineraler och spårämnen: Spår
av järn, kalcium, kalium, magnesium, mangan, natrium,
koppar.
• Vitaminer: Spår av A,
C, D,
E och B-vitaminerna B1 (tiamn),
B2 (riboflavin), B3 (niacin), B6 (pyridoxin), B12 (kobolamin),
folsyra, inositol, kolin.
• I produkter som säljs som
“aloejuice”, “aloegelé” och
“aloenektar” tillsätts ibland vitamin C
(54-83 mg per 100 gram) och vitamin E (1,3-1,5 mg tokoferoler
per 100 gram).
• Aloin: Det tarmretande ämnet som är
det verksamma i avförande aloepulver finns i bladens ytterhölje, inte i gelé eller saft tagen från bladens
innanmäte. Det registrerade naturläkemedlet aloegelé, tillverkat av saft, innehåller t. ex. inget aloin.
Konserveringsmedel
Safter och gelé måste konserveras;
huvudinnehåller är ju vatten.
• Värmebehandling: Om inget konserveringsmedel
finns angivet har produkten konserverats med värme. Att den innehållaer konserveringsmedel är å
andra sidan ingen garanti för att värme inte
har använts.
• Konserveringsmedel – exempel från aloeprodukter i svensk handel: Livsmedelstillsatserna natriumbensoat+ kaliumsorbat är en vanlig kombination i både safter och gelé (i de senare t. ex. i dosen 0,1
% vardera). I safterna tillsätts ibland citronsyra, i gelérna natriumhydroxid eller trietanolamin som alkaliska pH-reglerare för att geléformen
ska hålla sig. En annan lösning för geléer är att konservera med parabener.

Konsistensmedel i gelé
• Egen geléring av aloesaft och koncentrerad aloesaft: Eftersom de vanliga konserveringsmedlen natriumbensoat och kaliumsorbat lutar åt det sura hållet bör
geléämnet vara stabilt i sur miljö. Det ska också kunna geléa vid relativt låg temperatur eftersom enzymer i saften förstörs vid över
70°. Här passar guarmjöl (1-2 %, särskilt lämpligt eftersom slemämnena
i guarmjöl och
ursprunglig aloegelé är så förvillande lika att guar använt
som utdrygningsmedel sällan kan spåras), gummi arabicum (33-50 %) och xantanpulver (1 %). Nöjer man sig med en tunnare konsistens kan kvittenslem
och linföslem
användas. Recept nedan.

• Konsistensmedel i gelé i svensk handel – exempel: Carbomer
(syntetiska polymerer), dimethicone copolyol (fukthållande ämne),
disodium EDTA (komplexbildare), germall plus (undandrar
sig alla tolkningsförsök).

Varianter
Aloeextrakt för invärtes bruk
Gelé kan tas från flera arter av aloe. 1857 skriver trädgårdsmästaren Daniel Müller om trädaloe (Aloe arborescens):

De saftiga bladen av denna art är det bästa medlet vid brännsår. Bladen klyvas och den inre, saftiga delen lägges på såret.

Detta var känt i Sverige på 1800-talet av dem som höll trädaloe som krukväxt. Man kunde dra ut växtsaften till sårtvättmedel genom att lägga bladen i vatten några dagar eller så strök man saften på tygbitar och använde som plåster. Ordet “aloe” har funnits i svenskan sedan 1659
som beteckning för växten (som få kände till) och pulverdrogen (som alla kände till).
• Framställning: Hela blad av afrikanska eller amerikanska arter kokas ur och indunstas till pulver.
• Beskrivning: Torrt pulver, delvis lösligt
i kokande vatten.
• Innehåll: Det verksamma ämnet
aloin (20-30 %, mest som barbaloin och isobarbaloin) som
finns framför allt i bladens ytterskikt. Därutöver
hartsämnen och saponiner.

• Användning: Extraktet har använts invärtes
i tusentals år som magmedel (minskar magsyrabildningen, kraftigt laxerande) och har som sådant funnits upptaget i alla svenska och europeiska
farmakopéer och används fortfarande (0,2-0,5 gram kraftigt
laxerande, tiondelen magstärkande och galldrivande). Utvärtes har det använts som sammandragande medel, t. ex. på bölder.
• Giftighet: Kraftigt laxerande och kan i överdos
orsaka blodanhopning i bäckenorganen (abortrisk)
och njurinflammation.
• Varianter: I Sverige har man skiljt och skiljer
på de två huvudtyperna:
Glänsande aloe, Kapaloe
• Farmakopénamn: Glänsande
aloe (Aloe lucida), Kapaloe (Aloe capensis).
• Framställning: Självrunnen saft av vildväxande
Aloe ferox (Sydafrika) och andra arter får koka
i fyra timmar.
• Beskrivning: Saften stelnar vid svalning den till en mörkbrun
eller grönbrun massa med glasliknande brottyta; pulvret
blir gröngult.
• Innehåll: Dagens europeiska farmakopé
kräver minst 18 % barbaloin.
Matt aloe, Curacaoaloe
• Farmakopénamn: Leveraloe (Aloe hepatic), Barbadosaloe, Västindisk aloe (Aloe barbadensis).

• Framställning: Aloearter från Amerika (Barbados, Jamaica) indunstas vid lägre temperatur
än Kapaloe.
• Beskrivning: Mjukare och ljusare än Kapaloe, gulbrun till
chokladbrun (“leverbrun”) med vaxliknande
brottyta; pulvret blir gulbrunt. Leveraloe har varit de bättre sorterna, Barbadosaloe de sämre.
• Innehåll: Dagens europeiska farmakopé
kräver minst 28 % barbaloin.

Ersättning
• Gelé av guarmjöl
kan vid kontroll inte skiljas från aloes eget ursprungliga
men instabila slemämne och kan därför användas
för att dryga ut aloegelé.

Hållbarhet
• Avskurna blad av växten: Kan frysas. I rumstemperatur
kan de sparas rätt länge om de plastas in men
till slut möglar de.
• Växtens originalgelé: I kontakt med luft oxideras gelén snabbt
(blir brunt) och bryts ner (blir tunnflytande).
• Aloesaft och koncentrerad aloesaft: Säljs alltid konserverad
och kan förvaras i rumstemperatur. Ska inte värmas
över 70°; det förstör de enzymer som
fungerar inflammationshämmande.
• Tillverkad gelé: Säljs alltid konserverad. Tål uppvärmning lika lite
som saften.
Egentillverkad gelé behöver inte konserveras eftersom saften redan är konserverad.
• Aloesaftpulver och aloebladpulver: Hållbara eftersom de är torkade. Förvaras torrt.

Inköp We don’t sell, we tell!

• Tillverkad gelé: I hälsokosthandeln till mycket varierande priser; 100 gram
kan kosta 90 kr, 125 gram 50 kr.
• Aloesaft: 75-110 kr per 500 ml hos importörer
av eteriska oljor och till ungefär samma priser
i hälsokostbutiker som för råvaror till
kosmetika.
• Koncentrerad aloesaft (1:10): Runt 95 kr per 100
ml hos importörer av eteriska oljor och till ungefär
samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror
till kosmetika.

Hudvård

Hudtyp
Bra för ömtålig och irriterad
hy av många typer. Mjukar upp hård hud och anses hålla rynkor i schack.
Används också på aknehy och sägs
ta bort gamla ärr om det appliceras under lång
tid (upp till 6 månader).

Hårvård
I hårbalsam
mot mjäll och klåda i hårbotten.

Tandvård
I tandkräm minskar
aloegelé blödning från tandköttet.

Massage
Används som antiinflammatoriskt medel på ledbesvär
och till muskelmassage.

Fast
tvål

Hudreaktion
Ger sällan överkänslighetsreaktioner.
Gelé kan i sällsynta fall ge utslag
som går över när man fortsätter använda
den. Konserveringsmedel kan också
irritera.

Mat och dryck
Att aloeprodukter säljs som “kosttillskott”
betraktar Livsmedelsverket som som närmast bedrägeri
eftersom halterna av vitaminer och mineraler är närmast
obefintliga och har 2007 bett Konsumentverket granska
marknadsföringen.  

Invärtes
bruk
Växtens originagelé tas invärtes vid
magsår och katarrer i mage och tarm
(1-2 msk 2-3 gånger om dagen). En moderns norsk huskur mot halsont är att låta en klick aloegelé smälta långsamt på tungan så att halsen smörjs.

Giftighet
• Produkter från bladens innanmäte (växtens originalgelé, aloesaft, koncentrerad aloesaft, aloesaftpulver) är ogiftiga och endast svagt laxerande.
• Färsk aloesaft ur hela blad är mer eller mindre laxerande; halten aloin varierar.

Miljö
• Gelé och frystorkat pulver är godkända
som Bra Miljöval.

Recept

Recept
I (aloegelé med olja)

Recept II (aloeolja)

• Strimlade blad av läkealoe
• Valfri olja – så
att det täcker
Aloebladen läggs i en glasburk och olja hälls över så att det täcker.
Får dra 60 dagar och silas sedan. Obegränsat hållbar; förvaras torr och mörkt.  
(Källa: Shealy, 2000)
Anm. Det framgår inte av receptet hur
oljan ska användas, endast att aloe är bra
för alla doshor och balanserar kapha, pitta och vata
lika mycket – kroppskonstitutioner inom indisk ayurveda-medicin.
Åtmnstone saponiner, enzymer, garvämnen, hormonämnen, B- och C-vitaminer och aloin är vattenlösliga.

Recept III (aloegelé med tillsatser)
• Aloesaft,
ev. med andra aktiva ämnen, t. ex. eterisk
olja – 90 ml
• Destillerat vatten
eller rosenvatten
– 10 ml
• Gelémedel

Blanda vatten och gelémedel. Ta från värmen
och tillsätt aloesaften och det eventuellt övriga.
Lite eterisk olja kan tillsättas; den fördelar
sig jämnt i geléet.
(Källa: Andersen 2003)

Recept IV (aloegelé)
• Aloesaft
– 100 ml
• Xantanpulver
– 1 ml
• Paraben – 10 droppar
Vispa ihop aloesaft och xantanpulver. Tillsätt konserveringsmedlet.

(Källa: Crearome 2004)

Recept
V (aloegelé)

• Köpt aloegelé – 4 msk = 60 ml (ca 60 gram)
• Rosenvatten eller destillerat vatten – 1 msk = 15 ml (15 gram) 
• Vegetabilisk olja, örtolja eller hudolja – 1 msk = 15 ml (ca 14 gram)
• Glycerin 85 % – 1 tsk = 5 ml (ca 6 gram)
• Allantoin –
1 tsk = 5 ml (ca 2,25 gram) 
• Eterisk olja, t. ex. rosenolja – 40 droppar = 1,5 ml (ca 1,3 gram)
• E-vitamin (tokoferolestrar = E-vitaminacetat) – 1 kapsel = 1 ml (ca 0,95 gram)
Totalt 102,5 ml (99,5 gram). Välj vegetabiliska och eteriska oljor efter hudtyp, hudläkande egenskaper och smak. Ytterligare olja kan droppas i vid behov när geléet är klart, t. ex. om man vill ha en fet nattvariant; geléet tål mer olja än man tror. Mer glycerin däremot förbättrar inte utan tvärtom och blir klibbigt. Köpt aloegelé är alltid konserverad så konserveringsmedel behövs inte om vattnet är destillerat, som rosenvatten brukar vara.
Ljumma vatten och glycerin (fuktighetsbevarande för både gelé och hud) och rör ner allantoinet däri. Rör om och håll på så låg värme som möjligt; temperaturen behöver inte vara hög. Vätskan blir ogenomskinligt vit. När allantoinet är helt löst – rör lite till. Det kan se helt löst ut men efter avsvalning visa sig vara ofullständigt löst och då får man ett grynigt gelée. Tag från plattan och rör ner vegetabilisk olja och sist aloegelé, E-vitamin och eterisk olja. Häll upp på flera småburkar hellre än en stor för hygienens skull.
Lugnande, läkande, renande, fuktighetsupptagande och fuktighetsbevarande. Enligt TV-shop hjälper allantoin mot allt inklusive “brännmärken”…

(Källa: Webmaster Shenet 2008)

• Litteratur:
Se tex Bøgeskov (2000), Ebbell (1937), Juneby (1999),
Klemming läkebok 7 (1883-1886), Linné
(1954), Ljungqvist (2007), Lodén (2008), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Plinius (1951), Plinius (1966), Svensson (1996), Wicklund (1998).
• Artiklar: Peter Eneroth: Verksam liljeväxt
vid brännskador och hudsår… galldrivande
och magstärkande, laxerande, lindrar psoriasis…
(Prosana 3:2000). Magnus Nylander: Aloe lindrade solbrännan
(Prosana 3:2000).

• Nätpublikationer:
SNF Bra Miljöval: Conditioning agents;
Biological additives; Other additives (2005 07 20). Nationalencyklopedin
(2005 12 14). Livsmedelsverket: Aloe vera-produkter
innehöll inga vitaminer eller mineraler (2007 06
21). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 15).
• Citat: Jesu begravning: Nya Testamentet:
Johannes 14:40. De saftiga bladen…: Ljungqvist (2007).